Det regnar alltid på tisdagar. Det visste jag eftersom jag åkte till skjutbanan för träning på tisdagar, och konstaterade om och om igen just att – det regnar. Så enkelt kan det gå till att bygga sig en sanning om världen i sina egna tankar. Eller som selektiv perception, att vi ser gravidmagar och barnvagnar om vi längtar efter barn, eller Volvobilar om det precis fattats ett beslut att skaffa en Volvo, som ett sätt att förstärka sitt val. Detta är lurigt, eller hur?

Om jag kan välja (om än omedvetet) ett utsnitt av allt som kan iakttas, pusslar jag ihop en självvald bild av verkligheten. Min ”sanning”. Det regnar på tisdagar, så det så.

Om aptjattret i huvudet, tankarna som virvlar runt i det oändliga, också innefattar en massa tyckanden om allt möjligt runtom så har jag också färglagt upplevelsen av mitt liv. En massa plus eller minus kan tona glasen i rosa eller kanske nattsvart. En som tycker väldigt illa om väldigt mycket anser kanske att det mesta är fult eller farligt. Det kan bli fult och farligt för andra. En som ser ljust på tillvaron lyser nog upp livet för andra också. Så, våra tankar påverkar ”verkligheten”, för oss själva, men också för andra.

Tankar skapar i båda riktningarna; utifrån (valda iakttagelser) in i föreställningen om mitt eget liv och om världen omkring mig, samt inifrån mina värderingar av händelser, om människor och tillvaron i stort.

Så, jag önskar att sinnet är öppet, vidsynt och fördomsfritt. Att jag kan iaktta utan att värdera överhuvudtaget, att acceptansen alltid bor i mig. För, jag kan ju faktiskt välja mitt liv – medvetet. Struntar i om och när det regnar!