I SAOL står det ’tillstånd med tanke på hälsa el prestationsförmåga, ork; villkor.

Jag tänker, när jag springer, på uthållighet och ork. Jag tänker  att jo, kondition är verkligen en färskvara som har kort halveringstid. Alldeles oavsett att både min hjärna och mina ben har kunskap och erfarenhet av det här med att springa så blir det ingen bra upplevelse. Det blir för motigt, för krävande och jag känner mig besviken på mig själv.

Jag har gett mig själv fel förutsättningar för att nå de resultat jag eftersträvar och ha de upplevelser som är njutbara på vägen mot mål. Jag vet hur härligt det kan vara!

Jag tänker, när jag lunkar, på att det är samma förhållanden i livet som företagare, eller som anställd. Att ha god kondition, att vara i ett tillstånd av god hälsa, att orka prestera, ha bra förutsättningar/villkor är så viktigt. Att komma ihåg att vara långsiktig även när det operativa i verksamheten tar mycket av tid och energi. Vissa bollar ska inte bli liggande stilla länge, och det krävs ibland att man är en bollkonstnär för att hålla dem alla i luften.

Jag menar, även om vi kan och är oerhört kompetenta inom vårt arbetsfält behövs ständig träning, övning för att bibehålla sin kapacitet. Eller för att bli excellent!

En gammal konstnär jag hade som lärare lät mig teckna gul lök och glasflaskor en termin. Jag tyckte att jag redan var en skapligt skicklig målare. Min lärare var exceptionellt skicklig. Han övade  fortfarande med att teckna liknande stilleben.

Om vi inte fortsätter med träningen blir vi fort omsprungna eller frånsprungna. Vet du hur svårt det är att springa ikapp? Med tanke på hur nästan omöjligt det är, särskilt om man har sviktande kondition, så väljer jag att underhålla och bygga upp min kondition.

Som företagare innebär det ständig mental stretching, förkovran och inspiration, men även att vårda det fysiska arbetsredskapet, kroppen, och låta hjärtat vara med.

 

Varför gör du på detta viset? Vad som motiverade mig att genomföra Tjejklassikern var några olika saker på olika nivåer. Först av allt Att jag kan! Faktiskt. Fast det visste jag inte i förväg. Men jag trodde det. Det räcker. Hela vägen fram. Att välja utmaningar som i mer än en gren var helt omöjliga att förutsäga resultatet på har jag inget som helst problem med. Jag litar på min kropp och framför allt; jag litar på min hjärna.

Som coach vill jag i handling visa att arbeta med mål och delmål är effektivt och enkelt. Delmål här är förstås varje lopp, men de går ju att bryta ner och detaljera. Vilken tid vill jag ha? Vad kräver jag av mig själv, vad är acceptabelt och vad är seger för mig själv här? Hur behöver jag förbereda mig för att nå mitt mål? Hur mycket träning, av vilket slag, när och var? Feed back på vägen kan vara att samla sin träning i en app o dy. Att se sina framsteg är ju verkligen motiverande.

När det känns som att man har ett berg att bestiga underlättar det att ta det portionsvis, dvs tänka kullar istället. Och fira varje delmål!

Vilka var mina andra motiv då? Gemenskap och mest av allt, att leka!

Tänk, det kan vara lekande lätt att nå sina mål!