Bladen kommer från trädet ginkgo biloba, som i asiatisk mytologi symboliserar vishet, styrka och varaktighet. Det beskrivs som livets träd. Gingkon är motståndskraftig och har en enorm återhämtningsförmåga.
I många samtal på senaste tid har en väsentlig fråga dykt upp.
Jag vill dela några tankar kring det där med att vara sig själv.
I förstone låter det väldigt enkelt, om det t ex är ett råd inför en situation eller ett möte någon har framför sig. ”Var bara dig själv!” Ett råd i all välmening avsett att bidra till att personen slappnar av.
Men,
”vem är du, vem är jag, levande charader..”
Det är alls inte enkelt, det är oerhört svårt.
Det kräver att vi föst vågar vara nyfikna på oss själva, att vi inte har fastnat i en idé, bild, övertygelse om hur vi är. Det kräver att vi känner oss starka nog för att våga hitta och ta emot svar. Det kräver att vi är ödmjuka inför oss själva.
Ibland kan skillnaden mellan det vi tror att vi är och det som egentligen finns där inuti göra att vi väljer sådant (arbete, umgänge, livsstil, partner osv) som inte passar. Det kostar på. På ett eller annat sätt kommer ditt sanna jag att knacka på, tills du uppfattar knackningen och öppnar dörren. För att välkomna dig själv hem.
Ibland kan skillnaden mellan det vi tror att det förväntas att vi är och det som egentligen finns där inuti göra att vi anpassar vårt beteende, tar på oss roller och masker som efter lång tid nästan växer fast och vi har ingen aning om vad som finns där bakom. Det kostar på. Här är det du som regissör av pjäsen, föreställningen, som har makten att välja vilka som ska finnas på scenen och vilka som ska bort därifrån. Kanske ska kostymen av och morgonrocken på? Eller ska sminket av så att både du själv och alla andra får syn på dig som du verkligen är?
Är det någon annan som vill tro att du är något annat än du egentligen känner dig som?
Hur stor är skillnaden mellan hur du är, när du är med dig själv och när du är med x y z?
Vad är det egentligen du riskerar om du skulle visa dig ”naken”?
Vad kan det finnas för vinster i att kasta masken?
Bejaka dig själv! Du är fantastisk! Ingen är som du, och just du behövs – precis som du är!
Det sägs ju att 95% av alla våra tankar är gamla tankar. Att bara ca 20% av vårt medvetande är just medvetet, resten är omedvetet, dvs det som ligger under ytan på den klassiska bilden av isberget. Det kan tyckas nedslående eller hur? Jag menar, hur ofta kommer det en alldeles ny kreativ tanke? Och vad innebär det egentligen att det mesta av det som pågår i mitt inre mentala och känslomässiga rum har jag ingen aning om?
För att inte hamna i uppgivenhet eller meningslöshet får vi ta det steg för steg.
Självinsikt kommer inte gratis. Det är en ansträngning, väl värd jobbet.
För att öka din kunskap om dig själv, höja din medvetenhet behöver du ge akt på dina automatiska tankar – som kanske sätter igång lika automatiska känslor.
Först vill jag peka på Förväntningar. Det är luriga grejor. Det är en idé, en konstruktion i ditt eget huvud om vad du vill (eller inte vill) ska hända. Sker inte det som du förväntat dig blir du besviken. Men, hur ska någon annan som kanske spelar en roll i det du förväntar dig kunna eller vilja agera enligt dina drömmar om du inte har kommunicerat det tydligt? Vi tar saker för givet utifrån en fantasi eller vana ibland. Fundera på hur du kan minska besvikelser.
Reflektera över dina förväntningar, förmodanden och fördomar.
Ett annat tankemönster handlar om vems ansvaret är. Det kan finnas viss automatik här också, som inte gynnar din utveckling eller upplevd tillfredsställelse med tillvaron. Väntar du på att någon annan ska göra något, ändra sig, sluta göra något, ge dig input av något slag för att tillvaron ska bli bättre? Tänk om det inte kommer att ske? Du är själv ansvarig. Skyll inte på andra och sluta gnälla. Det finns inga genvägar.
Gör jobbet, det du vet att du behöver för att skapa den tillvaro du önskar dig.
Det som tar mest energi och förlamar oss är rädsla, eller oro. Ofta är detta också en konstruktion i huvudet och inte en realitet. Tänk om…tänk om inte…Tankarna kan göra att larmet går i hela dig – ofta. Det är förlamande och begränsande. Tänk så mycket som inte blir av eller njuts av, alldeles i onödan. Träna på tillit.
Lita på dig själv, du fixar vad du behöver även om du inte alltid vet hur.
För visst vill du ha ett meningsfullt liv där du tar ansvar för hur du mår och hur du har det.
Coaching, lunchmöte, internmöte och skypemöte idag.
Det är mycket aktivitet några veckor till.
Men alla är inte lika förtjusta.
Föräldrar har haft en hektisk månad med alla avslut och aktiviteter innan sommarlovet breder ut sig.
Ledare och mellanchefer söker febrilt rensa kalender och skrivbord.
Många är i ett slags limboläge mellan mycket-att-göra och vill-egentligen-inte-mer-nu. Ledighet hägrar. Stressnivån är hög, energinivån är låg.
Den här tiden på året är man inte sitt bästa jag, varken som ledare, medarbetare, partner eller förälder. Trots att det på ett sätt är den mest underbara tiden på året som vi längtat efter så länge.
Motsatser.
Vi skjuter upp.
Jag ska vara en bra och närvarande förälder, en kärleksfull partner – snart, på semestern.
Jag ska bli en bättre ledare sen, när jag är utvilad, efter semestern.
Jag ska umgås med mina vänner mera i sommar.
Jag ska återuppta träningen och ja, jag ska läsa de där böckerna, snart, när jag är ledig.
Mina tankar kring detta är att jag skulle vilja se en annan väv. Där inslag av det som är viktigt och kvalitet för dig återkommer i ett jämnt mönster över hela året. Att varpen är av det material du tycker allra bäst om, eftersom den löper genom hela det du skapar.
Att skjuta upp det som vi egentligen värdesätter i livet till några futtiga veckor under sommaren är inte hållbart. Var har du din livskvalitet? Hur mycket sätter du på paus i hopp om att ta itu med, eller engagera dig i när du har semester? Vilka risker finns det här?
Det är inte ovanligt att i en stressig vardag börja välja bort socialt umgänge, träning, sex och egen tid för reflektion. Vill vi ju prestera, leverera. Det ger oss kickar som för stunden ger oss tillfredsställelse och en villfarelse att vi varit nyttiga, duktiga. Hjärnan gillar detta. Vi lurar oss själva och känner oss nöjda.
Detta är allvarligt! Utmattning är idag den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Sitter du i ditt eget skenande tåg?
Jag vill utmana dig! För ditt eget bästa.
Stanna upp. Fråga dig vad som egentligen är viktigt, vad du värderar högt. Hur ska du se till att ha detta i ditt liv, var dag?
Vad vill du göra annorlunda? Vad kan du välja bort? Vad vill du ha mera av? Hur ska det gå till?
Din tid är NU!
Jag önskar dig en underbar semester – och vardag!
I’ve missed more than 9000 shots in my career. I’ve lost almost 300 games. Twenty-six times I’ve been trusted to take the game winning shot and missed. I’ve failed over and over and over again in my life. And that is why I succeed. Michael Jordan
Lite så kan det vara för en företagare också. Vi testar, misslyckas, förlorar. Det krävs både mod och kraft för att fortsätta. För fortsätta måste vi för att nå framgång. Träning, träning, erfarenheter, lärdomar. Ändrade strategier ibland. Uppförsbackar, motströms, kyla, bakhalt. Det kostar på att utvecklas. Att segra över motstånd. Att känna sig mästerlig och njuta segerns sötma.
Ge aldrig upp! Kom ihåg ditt mål!
Alla medel är tillåtna. Använd en coach, så når du enklare dit. Till mästarklassen.
Nu rundar vi av och summerar sommaren. Ja, den blev solig, varm och emellanåt riktigt het. Vi har sett mängder med foton i sociala media från stränder, bryggor och klippor. Fantastiska soluppgångar och trolska sommarnattsbilder.
Det har varit tid för vila, umgänge, lek, men också för reflektion och kontemplation. Så viktigt för vår kropp, vår hjärna, våra relationer med andra och inte minst oss själva. Också för att ställa in riktning, mål och funderingar kring vad vi vill och inte vill under kommande halvår.
Vad är du stolt över? Vad vill du fortsätta med?
Men framförallt, undrar jag, vad skulle du vilja var på ett annat sätt?
Vad är du inte nöjd och bekväm med? I dig själv eller i din kontext?
Innan vardagen vältrar sig över dig och suger upp hela din uppmärksamhet i allt som ska presteras och levereras, medan du fortfarande har kvar spåren av sommarens reflektioner; bestäm dig för att visa dig själv respekt och följ din känsla.
Hur då?
Jo, genom att bruka allvar, genom att ta dig och dina känslor på allvar.
Ge dig själv tid, utrymme i vardagen, för din egen fortsatta utveckling eller förändring som du drömmer om.
Enklast och snabbast når du dit genom att samarbeta med en professionell coach.
Coachen håller dig på banan och hjälper, stöttar och utmanar dig på det sätt som passar just dig bäst.
Boka in några möten under hösten och ge dig den resa till dit du vill.
Det är kul! Det ger resultat som varar! Du kommer tacka dig själv!
Du, hör av dig så tar vi en fika och snackar lite.
ERBJUDANDE:
Om du väljer att satsa på dig själv i höst och bestämmer dig före 31 augusti så bjuder jag på var femte coaching.
Alltså, ring eller mejla mig så tar vi ett förutsättningslöst möte, där vi pratar lite om det som är viktigt just nu och vad du har tänkt på i sommar. Varmt välkommen!
Som soloföretagare är vi alltid i färd med utveckling. I min bransch både andras och min egen. För att vår strävan ska lyckas och ge den framgång vi och våra kunder är värda behöver vi ständigt ha koll på vad som är vår kärnverksamhet, våra värderingar och hur vi i realiteten fördelar vår tid. Tiden mellan olika delar i det där att vara företagare och tiden i livet som helhet. Balans är inte ett statiskt tillstånd utan något som vi ständigt måste se till.
Som företagare kan det vara lätt att närma sig det där att
nä, nu ger jag upp och tar en anställning, det verkar enkelt.
Självklart tryter energin ibland och arbetsglädjen sinar. Det är krävande att vara företagare och villkoren rent socioekonomiskt är tuffa. Semester blandas med jobb och sjukledighet finns inte på kartan för de flesta. Ändå är det så viktigt att just företagarna har den hälsa och den energi som krävs. Nästan alla företag i Sverige tillhör kategorin soloföretagare (med sig själv som enda anställd) eller microföretagare (med 1-9 anställda).
Vi är viktiga och beundransvärda!
Det kan vara ensamt att sträva vidare med sin verksamhet. Det kan vara svårt att få inspiration och att ta sig tid att lära sig allt man behöver behärska för att driva verksamheten så smart och professionellt som man önskar.
Då finns det som väl är hjälp att få! Av hängivna företagare som utvecklat och driver BizStepUp, och som erbjuder inspiration, guider och t o m rådgivning för de som är betalande medlemmar. Gå in och kolla på konceptet! Ställ frågor och få den hjälp och det stöd du behöver när det är bråttom eller när du ska steppa upp din verksamhet.
Ett annat sätt att investera i sin egen utveckling är att använda sig av erfarna professionella coacher och konsulter, som du bl a kan hitta i Vägen Upp. De är inriktade på både verksamhetsutveckling och personlig utveckling – som ett helhetsgrepp.
CoachLange är engagerad i både BizStepUp och Vägen Upp, för att kunna underlätta och bidra till utveckling för många företagare.
Det finns ingen anledning att försöka göra att själv och uppfinna en massa hjul. Ta den hjälp du behöver för att ägna mer tid åt din kärnverksamhet, det du vill ägna dig åt i din verksamhet. Så du kan tjäna mer pengar på det du gör!
Här kan du höra en kort intro
Gåendes i motgång och framgång
Mamma, hur är jag? frågade den lilla tjejen och mamman, som fortsatte med dammsugningen, svarade något sådär i förbifarten. Vad minns jag inte. Det är konstigt att en sådan liten glimt från barndomen etsades fast i minnet.
Men på något sätt så blev det det startskott jag minns på min resa som utforskare av fenomenet Människan. Föräldrahemmets bokhyllor var många och jag plöjde igenom mycket, ibland på ålderdomlig svenska och inte alls anpassat för barn.
Som elvaåring handlade jag på bokrean böcker som Kroppsspråket, Människans vanföreställningar, Moral, Att vilja, Om människans moraliska villkor och liknande titlar. Så gubbar som Julius Fast, Ingemar Hedenius, David Ingvar, Hampus Lyttkens och Piet Hein blev extralärare eller guider på resan.
Gissa om jag blev lycklig när jag i gymnasiet fick Psykologi på schemat. Jag minns att jag önskade att alla fick möjligheten, det borde varit ett självklart ämne i grundskolan. Utbildningen tog en annan riktning och jag blev civilekonom med redovisning och finansiering som inriktning. Det var lätt och roligt och oändligt många konteringar, budgetar, bokslut, årsredovisningar, deklarationer och rapporter följde.
Det var 80-tal och så kom New Age med en ny bokflod och också en störtflod av kurser och alternativa behandlingar. Ledningsgruppsmötena varvades med zonterapi och akupunktur, styrelsemötena med meditation och månadsrapporterna med qi gong. Det blev 90-tal och finanskris och luften gick ur fastighetsbranschen där jag för tillfället var ekonomichef, men min luft tog inte slut. Jag testade frigörande andning, slutade äta rött kött utan att veta varför. Jag tog nästa steg i karriären och hade en koncern att hålla ordning på och så gav jag reikibehandlingar, och för säkerhets skull läste jag in vårdskolans Anatomi och Fysiologi på kvällarna.
Ryggsäcken blev större och större och en längtan efter att kunna ägna mig på heltid till att hjälpa andra började röra sig i bröstet. Under åren hade jag träffat mängder med personer som på olika sätt gjort verklighet av sådana drömmar. Ekonomen i mig sa stopp. Duracellkaninen fortsatte ett dualistiskt liv. anatomiSå då blev det psykologistudier på kvällstid, bara för att det är så spännande. Vetgirigheten och nyfikenheten drev sökandet och finnandet framåt.
Vi är alla ett, men i att vara människa ligger också ett utanförskap, vi är alla separerade. Mitt livs stora intresse kunde jag inte dela med ”livskamrater”. Min berg- och dalbana, mitt liv, är bara mitt.
Min livsresa för med sig helomvändningar, i arbetet och privat. Även det bidrar till livskunskap och personlig utveckling. Det finns ingenting att vara rädd för. Rädsla är en konstruktion i huvudet, som hindrar så många från att leva såsom deras själ och hjärta längtar efter. Vik ner det ängsliga egot.
Förändringar hjälper oss växa.
Nästa anhalt på resan blev som avdelningsdirektör och fakultetsekonom på ett universitet. Att dirigera solister, primadonnor bland professorer styrda av konsensustänk och myndighetsutövning är som att verka i en annan värld än börsbolagets. Utmaningen i kulturkrocken kryddade jag med studier och en uppsats inom praktisk filosofi, Naturens betydelse för hälsan. Under de här åren försökte jag få den yttre och och inre resan att sammanstråla, så det blev en utbildning till Hälsoinspiratör och jag engagerade personalen i ett projekt, Satsa friskt, som jag drev parallellt med ekonomijobbet. En kurs i Mentorskap kittlade igen den där längtan efter att helt kunna ägna mig åt det viktigaste och roligaste jag vet, att hjälpa fenomenet Människan i sin utveckling. Men hur?
Någon drog i nödbromsen på tåget jag färdades och allt blev stilla. Läkaren hade aldrig haft någon patient som scorat så högt i testet för utmattningsdeprimerade. Nej, tack. Ingen medicin. Nej tack. Jag visste ju redan mycket om det här och blev inte rädd utan använde mig av naturens helande kraft. Jag tackar för tvärniten. Här fanns också ett lärande, och en möjlighet.
Några veckor senare sitter jag på en parkbänk och så kommer det ord ur min strupe som liksom inte passerat Gå; jag ska starta eget! Det kändes som en explosion i Solar plexus. Fysiskt.
Det hade blivit en lång resa, en pilgrimsfärd över stock och sten mot ett mål som jag letat så länge efter. Nu började alla pusselbitar ramla på plats och som coach är jag nu i mitt Finisterre, ”making the path by walking”, som David Whyte uttryckt det.
Det livslånga lärandet och utvecklingen kommer alltid att vara mina följeslagare på min livsresa och just nu är det neurovetenskapen som fångat mitt intresse.
Mamma, nu vet jag att det är inte hur jag är utan att jag är som är grejen.
Jag vet också att följa sitt hjärta, utan att hjärnan kan få svar på frågan varför, är livsviktigt!
Karin Holmberg
Uttryck som ”få tiden att gå”, ”slå ihjäl tid” gör mig nästan desperat. Tid, det är ju livet det handlar om! Om jag har några dagar kvar att leva så letar jag inte förströelser, distraktioner eller meningslösheter. Antagligen väljer jag att vara nära de jag älskar.
Så, därför ska jag heller inte göra anspråk på Din tid. Du kan nu välja att titta på väldigt korta filmer för att snabbt bilda dig en uppfattning om vad CoachLange kan göra för Dig och Dina medarbetare. Prenumerera på CoachLanges Youtubekanal så missar Du inte de nya filmerna som är på väg ut.
Önskar Dig en underbar sommar och ta nu vara på Din tid!
Varför gör du på detta viset? Vad som motiverade mig att genomföra Tjejklassikern var några olika saker på olika nivåer. Först av allt Att jag kan! Faktiskt. Fast det visste jag inte i förväg. Men jag trodde det. Det räcker. Hela vägen fram. Att välja utmaningar som i mer än en gren var helt omöjliga att förutsäga resultatet på har jag inget som helst problem med. Jag litar på min kropp och framför allt; jag litar på min hjärna.
Som coach vill jag i handling visa att arbeta med mål och delmål är effektivt och enkelt. Delmål här är förstås varje lopp, men de går ju att bryta ner och detaljera. Vilken tid vill jag ha? Vad kräver jag av mig själv, vad är acceptabelt och vad är seger för mig själv här? Hur behöver jag förbereda mig för att nå mitt mål? Hur mycket träning, av vilket slag, när och var? Feed back på vägen kan vara att samla sin träning i en app o dy. Att se sina framsteg är ju verkligen motiverande.
När det känns som att man har ett berg att bestiga underlättar det att ta det portionsvis, dvs tänka kullar istället. Och fira varje delmål!
Vilka var mina andra motiv då? Gemenskap och mest av allt, att leka!
Tänk, det kan vara lekande lätt att nå sina mål!
Går du i för trånga skor? Är din själs rottrådar en klump i en alldeles för liten kruka?
Det är bekvämt att göra som man gjort och fortsätta vistas i samma trygga zon, men någon tillväxt och utveckling blir det då inte tal om. Det krävs rymd, ljus och näring – och ibland mod. Mod att vara rädd. Att göra, våga, ta steget fast man kanske är darrig eller t o m skräckslagen. Å andra sidan är det inte ofta man ångrar steg som man i förväg inte vet om de bär. De gör ju oftast det. Varje gång du utsätter dig för den där skräckblandade förtjusningen som det kan vara att göra det ovana, otrygga utvidgar du din bekväma zon – och växer lite till.
När du står inför en utmaning som påminner om bergsklättring kan du tänka i kullar istället. Att ta sig över en kulle i taget är att arbeta med delmål. Varje gång du kommer över en kulle är det dags att fira! Det är ett sätt att göra din utvecklingsvandring till en festlig turné. Vår kropp tycker om att vi avslutar saker. Vi behöver markera för oss själva att en uppgift eller utmaning är klar, så att kroppen och hjärnan kan glädjas åt framgång och också återhämta sig inför nästa utmaning.
Om du har växter där du är, ta en stund och reflektera över vad du ger dem för växtmån. Vatten, ans, näring…Hur hanterar du din kropp och själ? På vilka sätt kan du stödja dig själv (kropp och själ) ännu bättre så att du ännu lättare kan ta dig dit du allra helst vill vara? Vad kommer du först att göra?
Läs Alan Seale’s blogg om hur vi kan se till att växa och stretcha vår tillvaro.
