Våra hjärnor ägnar en stor del av tiden till att sondera och upptäcka eventuella hot, det som på stenåldern var direkt livsfarligt för oss. Hjärnan analyserar snabbt andra människor, deras mimik, röstläge och beteenden för att utröna om de är på vår sida eller inte. Vän eller fiende och hur ska jag agera här?
Vi bombarderas av information som behöver analyseras och sorteras. Nästan alla intryck bearbetas helt omedvetet. Hjärnan behöver alltså rationalisera och förenkla för att klara av den här uppgiften. Rationaliseringen som är nödvändig är i sig också en fara. Läs fördomar, svartvitt seende, att bara köra på motorvägarna i huvudet.
Hjärnan strävar efter trygghet, bekvämlighet och säkerhet. Den vill alltså inte utsättas för något som de på Hjärnkontoret inte har någon tidigare arbetslivserfarenhet av. Ledningsgruppen på kontoret säger att vi fortsätter som förut, det här känner vi till och behärskar. Det funkar ju så varför göra något annat som vi inte har någon som helst erfarenhet av?
Mitt tips är, släck Hjärnkontoret en stund och tänd ett ljus i hjärterummet och kolla vad som pågår där. Vad skulle få ditt hjärta att jubla av glädje om du lyssnade?
Att stretcha och ta kliv mot det vi innerst inne drömmer om är att ge sig själv chansen att bejaka den vi innerst inne är. Om vi låter hjärtat vara med behövs inget mod. Bara tillit!