Går du i för trånga skor? Är din själs rottrådar en klump i en alldeles för liten kruka?

Det är bekvämt att göra som man gjort och fortsätta vistas i samma trygga zon, men någon tillväxt och utveckling blir det då inte tal om. Det krävs rymd, ljus och näring – och ibland mod. Mod att vara rädd. Att göra, våga, ta steget fast man kanske är darrig eller t o m skräckslagen. Å andra sidan är det inte ofta man ångrar steg som man i förväg inte vet om de bär. De gör ju oftast det. Varje gång du utsätter dig för den där skräckblandade förtjusningen som det kan vara att göra det ovana, otrygga utvidgar du din bekväma zon – och växer lite till.

När du står inför en utmaning som påminner om bergsklättring kan du tänka i kullar istället. Att ta sig över en kulle i taget är att arbeta med delmål. Varje gång du kommer över en kulle är det dags att fira! Det är ett sätt att göra din utvecklingsvandring till en festlig turné. Vår kropp tycker om att vi avslutar saker. Vi behöver markera för oss själva att en uppgift eller utmaning är klar, så att kroppen och hjärnan kan glädjas åt framgång och också återhämta sig inför nästa utmaning.

Om du har växter där du är, ta en stund och reflektera över vad du ger dem för växtmån. Vatten, ans, näring…Hur hanterar du din kropp och själ? På vilka sätt kan du stödja dig själv (kropp och själ) ännu bättre så att du ännu lättare kan ta dig dit du allra helst vill vara? Vad kommer du först att göra?

Läs Alan Seale’s blogg om hur vi kan se till att växa och stretcha vår tillvaro.

Root balls in LIfe and Leadership

Tänk först självledarskap innan du kan leda andra!